LAST POST

Okej, nu är jag till slut här igen! Har inte riktigt känt någon ork att blogga eftersom att så mycket har hänt. Men det här har jag tänkt ska bli mitt sista inlägg.

Nu är det måndag och nästan en vecka sen jag lämnade Bluffton och South Carolina. Det känns som att det var mycket längre sen. Det var en av de konstigaste sakerna med att komma hem, det gick så himla snabbt att komma in i det vanliga livet igen.

Ofta när jag träffar någon igen så blir man glad och kramas och sen är allt som vanligt igen, som att jag aldrig varit borta. Det känns lite snopet, efter att ha varit borta så länge så är det allt som händer när man kommer tillbaka liksom. Jag tror att man känner saknaden så mycket mer när man är där borta, men när man är tillbaka i normal ''miljö'' igen såhär så blir det inte så speciellt.

Iallafall, om man backar upp en vecka så tänkte jag berätta lite om resan och så. Jag sa ju hejdå till mina kompisar på flygplatsen i Savannah, vilket var svårt. Grät just då men sedan på planen var jag lugn igen, eftersom att jag ändå såg fram emot att komma hem. Jag känner mer nu när jag är hemma att jag saknar dem mycket.

Alla plan gick superbra, inget var sent, inget krascha(puh) och hade inga problem med bagaget eller att hitta rätt eller så. Det känns verkligen så skönt, av hela den där resan så borde ju liksom något gå fel iallafall. Men det bara flöt på! Det enda jobbiga var ju att checka ut mina bagage i New York och helt själv släpa dem till en annan terminal och checka in dem igen. Såg nog ganska rolig ut.

New York flyget var riktigt segt. Satt längst bak och kunde inte luta bak min stol, och kände mig en stund ledsen och en stund glad. Att träffa mamma och pappa igen var underbart! Inte lika känslosamt som jag trodde, det kändes mer bara rätt. Sedan hade det fixat värsta fint hemma och så också.

Vad jag har gjort resten av veckan är lite blandat. Jag åkte ut till min skola för att träffa alla dem innan de åkte hem. Jag har träffat farmor och farfar och många vänner igen. Dessutom kom min äldsta syster hem i fredags och min andra syster igår. Så nu är vi äntligen hela familjen samlad igen! 

En sak jag inte hade väntat mig med att komma hem var chocken jag fick, men jag tyckte det var svårt. Blev så slagen över hur allt var exakt likadant här, inget har ändrats. Och hur alla människor typ är likadana också. Det kändes som att ''är det här allt?''. Men det gick över efter några dagar tycker jag. Men det är något jag verkligen inte var beredd på att känna!

Ja, det finns väl inte så mycket mer att skriva. Just nu hoppas jag på att några av mina kompisar från USA ska komma och hälsa på nästa sommar. Saknar dem riktigt mycket, och också South Carolinas fina väder, och engelskan. Haha, min svenska var riktigt ful ska ni veta, och har fortfarande svårt att hitta vissa ord.

Det känns helt sjukt att mitt år verkligen är bakom mig. Efter att ha sett fram emot det så länge och varit där så länge så är det nu över. Jag har haft ett SUPER år med massa roliga men också dåliga stunder.



Maddie, haha

bästa och värsta kramen på länge:(

alla som var där

mitt rum när jag kom hem, päronen hade fixat fint



Kommentarer
Postat av: Vicki

Har varit jätteroligt att läsa din blogg också! Kommer sakna dina tankar om hemlängtan osv! Din blogg måste nog ha varit den bästa jag har läst om utbytesstudenter i år! Tack!:D

2012-06-18 @ 14:53:51
URL: http://vickiso.com
Postat av: Anonym

Var du och rodd typ tillsammans?:)

2012-06-18 @ 16:38:28
Postat av: Anonym

Ross*

2012-06-18 @ 16:39:02
Postat av: Anonym

Closing the chapter, but living with the memories.... Thanks Elsa its been fun!!

2012-06-19 @ 03:38:19
Postat av: felicia

alltså åh elsa saknar din blogg!! läste den dagligen under året du var utbytesstudent. kan du inte göra ett inlägg när dina USA-vänner hälsar på, om dom gör det? kram

2012-11-02 @ 19:37:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0